onsdag 4 mars 2009

A short Blogg post in Swedish


Thought I'd start this blog post with a funny lesson of "Swedish for Beginners" for my English speaking readers.

Hejsan,

tankte skriva lite pa svenska sa att ni inte tror att jag glomt bort hur man gor. Besviken sitter jag nu vid datorn och invantar att klockan skall bli 4. Varfor besviken? Jo det skall jag tala om!

Igar hade jag en bokad tid for ett tandemhopp, fallskarm, men eftersom det borjade blasa for mycket sa blev det installt av sakerhetsskal. Inga problem tankte jag och bokade mig for 9.30 idag istallet.

Vaknade till fint vader, nagot molnigare an igar men anda mestadels soligt, at frukost pa Joe's Garage och gick sedan en kort svang pa stan innan jag skrev in mig hos fallskarmsfirman. Fylde i ett par formular som intygade att jag foljde deras instruktioner och var ansvarig for mina egna handlingar. Sedan bar det av med buss till flygfaltet :-)

Blev tilldelad en tid for att hoppa starx fore kl 11, och fick saledes vantande se alla glada hoppare landa pa en grasplatt framfor mig. Vilket verkade bade lugnande och starkande for sjalvfortoendet. Sedan var det dax att iklada sig hoppdrakt och sele. Skakade hand med min tandempartner och halsade pa min kamera man, som skulle filma och fota hoppet.

Tog lite bilder och filmade nagra snuttar dar jag vinkade till kameran. Efter en kort briefing var det dags at stiga ombord pa det lilla planet. Ett enmotorigt propeller plan for max 10 pers inklusive pilot, vi lyfte och steg mot ca 5000 m.o.h.

En mycket speciell kansla infinner sig nar man sitter och ler ger tummen upp och vinkar till en kameraman som sitter en halvmeter bort i ett trangt plan, det enda sakra kanslan ar att man inte ar radd for att storta med planet. Val uppe pa hopp hojd var vi tvugna att vanta medan ett passagerarflyg ppasserade under oss, sedan fick vi vanta lite till och lite till. Eftersom sa sma plan inte har nagon tryckkabin, borjade kanslan av syrebrist sprida sig som en kittland kansla i kroppen. Ungefar som nar en arm eller ett ben sommnat .

Sedan kom den stora besvikelsen, efter att ha varit sa taggad i flera minuter sa fick vi besked att vinden okat vid landnings zonen sa det var inte langre sakert att hoppa. 10 min senare landade vi med planet, fortfarande med svagt hopp om att vinden skulle mojna sa att vi ficjk en ny chans.
Men icke sa nicke, sa det var bara att kliva pa bussen tillbaka till Queenstown :-(

En god nyhet ar dock att jag aker till Wanaka ikvall efter en vecka i Queenstown, en helt fantastisk vecka skall tillaggas. I wanaka finns en annan bra fallskarmsfirma som erbjuder i stort sett samma sak som den i Queenstown, sa kanske ar det meniongen att jag skall hoppa med dem istallet, det hoppas iallafall jag!

Stora kramar och varma halsningar fran
Martin

(eftersom jag inte fick med mig nagra bilder fran det uteblivna tandemhoppet sa blir detta inlagg helt utan bilder)

1 kommentar:

  1. Vilken besvikelse det måste ha varit,
    när hela kroppen är uppfylld av adrenalin i väntan på att få hoppa.

    Det är så spännande att få följa din resa på nätet. Så nu har jag mycket att läsa efter en vecka i Sälen utan dator.
    Vår resa blev lite av en besvikelse för vi hade inget bra väder. Det var molnigt, disigt eller snöigt. Inte en sol på hela veckan, men vi hade ju mysigt ändå.
    Nu fräser mor din ned för de röda backarna
    och det tycker jag är en prestation.
    Men i jämförelse med dina äventyr är det som en spott i havet. Kram mamma

    SvaraRadera